Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for september, 2009

Det känns så underbart! Igår kväll kom vi fram till Sète och Medelhavet och det är inte illa att idag få vakna upp till en så vacker utsikt. Här skiner solen på husen som ligger som i en trappa på kullen, hamnen är full av SEGELbåtar med masten UPPE och det bästa av allt är att vi nu ser havet!

Igår när vi kom fram gick det först inte att komma i land. Bryggan är av säkerhetsskäl låst men Ralph hittade liv på en annan båt och frågade om hjälp. Då kvinnan var spansktalande fick han gå och hämta mig. Äntligen kunde jag göra mig förstod! Veckorna i Frankrike har bestått av allt jag kan för att kunna kommunicera, svenska, engelska, spanska, franska och framför allt kroppsspråket. I alla fall så var den spanska kvinnan mycket vänlig och lät oss låna hela sin nyckelknippa eftersom hon inte kunde få loss enbart nyckeln till hamnen. Det gick bra att vi la nycklarna i deras sittbrunn när vi kom tillbaka ifall de hade somnat. Det kallar jag service!

Vi gick iväg för att äta och på restaurangen tog vi in fisk. Ralph fick en mycket god filé och upplägget var snyggt. Jag fick en enorm tallrik av fisk och skaldjur, snacka om att jag njöt, det här är livet!

Under dagen kommer vi givetvis att jobba och plugga som vanligt men även leta information. Vi stannar här några dagar eftersom vi måste ta upp masten och göra båten redo för havet. Det är varmt och senare idag kommer vi att ta oss ett dopp i Medelhavet!

Read Full Post »

Efter typ 300 slussar sedan ingången på de franska kanalerna i Dunkerque 27 juli passerades idag den sista slussen innan Sète och Medelhavet. Timmarna fram till den var de längsta på hela resan och jag höll på att krypa ur skinnet de sista kilometrarna. Efter att vi lämnat stora Rhône och gått in på lilla dito så var träd och buskar det enda man såg. Dessutom var det cirka tre timmar mellan senaste slussen och den sista. En alldeles för lång händelselös sträcka när man blivit van vid betydligt tätare slussningar än så. Även sträckan efter sista slussen fram till där vi ligger nu, Aigues-Mortes (dödens vatten), var mördande tråkig. Spikraka kanaler med typ en timme mellan varje böj med stort sätt inget annat att se än vass. Mest upphetsande var fiskarna som då och då hoppade långa skutt runt båten. Inte riktigt lika spännande som delfiner men i alla fall. Och så ormen med storhetsvansinne förstås. Den simmade förbi en bra bit framför båten men när vi kom upp i jämnhöjd med den vände den illa kvickt och gick till attack mot Delphin. En pinnsmal liten orm mot en tre ton tung och nio meter lång segelbåt. Snacka om försvarsinstinkt.

De senaste dagarna har bjudit på rena sommarvärmen och den sviker inte i kväll. Vi har tejpat myggnät för alla luckorna i båten så vi kan ha dem helt öppna – ett måste för att få något som åtminstone liknar svalka nere i kajutan.

I morgon går vi antagligen mot Séte där vi ska masta på i veckan. Mer om kanalfärden kommer när tid så tillåter…

Read Full Post »

IMG_4316

En bild – tagen här i Valence i kväll…

Read Full Post »

Hej!

Nu har jag äntligen fattat tangentbordet för ett inlägg i vår blogg. Hittills har det bara varit min käre make som vi kunnat kalla flitig med den.

Några av er som läst sidan har klagat på att det mest är båtsnack. Bloggen handlar om vårt liv ombord men självklart upplever vi andra saker också än just båten. Därför tänkte jag börja med att skriva om allt möjligt annat.

Sedan jag gastat på igen har jag upplevt massor! Det började i Never där jag fick träffa de rara människor som hjälpt Ralph med så mycket. Jag gillade verkligen Never och något jag snabbt fann som sysselsättning var att med min cykel ta mig till mataffären för att proviantera. Det var så härligt att få cykla omkring och leka fransyska med mina ”Bonjour!” till alla fiskare längs kanalen. För att fira att jag var med på resan igen gick vi ut på restaurang, såklart intog jag musslor, älskar ju skaldjur! Apropå skaldjur, när vi kom till en marknad i Montceau-les-Mines såg vi ostron. Jag visste inte hur man öppnade ett men den snälle försäljaren visade. Det var första gången vi provade ostron och många runt omkring skrattade då vi tyckte det var lite läbbigt. Men i alla fall, tillbaka till musslorna som blev en mycket lyckad kväll och nästa dag började mecket, Ralph med motor och jag med tvätt. Tvätten var dyr, har för mig att de tog fem euro för en maskin och lika mycket för torktumlaren. Fick i alla fall några torkningar gratis då poletter man använde för att starta maskinen trillade ut igen genom att man slog på automaten och de kunde återanvändas. Tvätta kommer vi alltså inte att göra för ofta då det på de flesta ställen kostar så mycket. Tråkigt var det att lämna våra vänner men eftersom vi verkligen längtat efter att få bege oss vidare var det efter några dagar där äntligen dags för avfärd. Slussarna påminde mycket om de jag tidigare varit med om på resan, skillnaden var nu att man själv fick hjälpa till i dessa. Det gillade jag, men vi något tillfälle provade jag att styra in i slussen och Ralph var den som fick klättra på stege och sedan veva. Måste säga att det var roligare att klättra och veva, fick ju också motion och styrketräning på köpet. Slussarna var väldigt vackra med sina små slusshus, alla blommor och odlingar av pumpor och tomater utanför.

Vägen på kanalerna har jag älskat. Det är fantastisk natur och glada människor som hälsar. Många är ute och joggar längs kanalen, är ute med hunden, sitter under paraply och fiskar och några på cykeltur. De hälsar också på oss från sina hus eller båtar. Det är inte varje dag det kommer en svensk segelbåt förbi, oftast ser man franska eller engelska motorbåtar. En och annan ko stirrar också på oss när vi kommer glidandes förbi. Vad jag även lagt märke till är att de odlar mycket majs här, nästan överallt ser vi majsfält.

Vi har stannat till på många trevliga ställen men jag måste nämna Gannay. Där låg vi gratis med alla faciliteter så som el, dusch, toalett och vatten. Det var verkligen varmt när vi var där och dagarna spenderades med jobb och plugg vid datorn i skuggan under ett träd. Det var inte den sämsta arbetsplatsen med utsikt över kanalen, båtarna och slussen. Varje morgon där cyklade jag en endaste kilometer in till byn där jag köpte nybakade baguetter. Byn var mysig och en av dagarna handlade jag det mesta av maten i den lilla speceriaffären, sedan gick jag över till slaktaren för att köpa kött och sedan bröd i bageriet.

Nog om Gannay, resan fortsatte och vi närmade oss allt vin min kära mor tipsat om. I Santenay stannade vi för att komma närmre vinet. Många vingårdar kunde vi se och hur de gick på fälten med sina korgar på ryggarna och plockade. Inne i byn kom de från alla håll och kanter med flak fulla av druvor som skulle bli vin. Många tutade och tjoade av glädje för att de snart var färdiga med skörden och att det nu var tid för fest! Vi passade på att gå ner i en vinkällare för att titta på alla vintunnor och smaka lite. Såklart köpte vi några flaskor som vi kommer att njuta av vid senare tillfälle.

I Chalon-sur-Saone gick vi på restaurang igen, detta för att fira ankomsten till floden. Vi kom till en gata full av restauranger och den vi valde blev riktigt lyckad. Jag hade med mig min lista med alla franska ord som hade med laktos, mjölk, grädde mm att göra. Erfarenheten var dålig från ett tidigare ställe där Ralph så hjälpsamt gick med servitrisen in i köket och fann att det jag fått innehöll allt möjligt i laktosväg. Denna gång var jag alltså riktigt förberedd men jag hann inte öppna munnen förrän servitören visste precis vad jag talade om. De hjälpte ju till att han kunde prata engelska men visst blev jag imponerad och glad när han utan att tvekan sa att de kunde ordna vad som helst laktosfritt. Ralph fick en matig creme brylé till förrätt och jag en rund liten fisktårta. Det var smaskens och minst lika god var köttet till huvudrätt. Som efterrätt tog Ralph glass med frukter och jag fick in två små kalla chokladtäckta kokustoppar. Allt var snyggt upplagt på häftiga tallrikar. Vattenglasen var också av den senaste trenden, lutandes! Inredningen var avkopplande men utstrålade lite för mycket påskafton då de var väldigt förtjusta i att ha tuppar, hönor, kycklingar och ägg som motiv på väggarna. Supernöjda gick vi i alla fall därifrån.

Samtidigt som vi är här studerar jag på distans. Jag läser en kurs som handlar om mobbning och en om hur man skriver och berättar för barn. Det är verkligen roligt att plugga igen även om det är mycket arbete med det. Är lite ringrostig men tekniken kommer tillbaka mer hela tiden. I kursen om mobbning ska vi göra fältstudie så det är bara för mig att åka till Suede samtidigt som mannen, vilket troligtvis blir i början på november. Då ses vi!

Ikväll är vi i Trevoux för natten. Vi gick genom byn längst upp till toppen av kullen och fick en fantastisk utsikt över landskapet. Våra grannar inatt är en motorbåt från Schweiz som vi några gånger tidigare haft som sällskap på färden. De är mycket trevliga och blir så glada varje gång de ser oss. Vi är tre båtar förtöjda vid bryggan och den tredje båten är en segelbåt från Norge med ett pensionärspar ombord. Den segelbåten är också på väg söderut och har gått denna väg fyra gånger förut. Eftersom vi inte lyckats få tag i nästa sjökort fick vi låna deras och notera av. Det tackade vi för då det sparade oss ca 200 kr.
Imorgon går vi upp tidigt och slår följe med den andra segelbåten på väg mot Lyon.

Som ni säkert förstår så leker livet och jag njuter av varenda dag!

Skepp o´hoj!

Read Full Post »

IMG_4049

I dag regnade det i stort sett från det vi vaknade i Mâcon till det att vi kom fram till nästa hamn framåt tidig kväll i Trévoux. Parasollen fick därför skydda mot blöta droppar i stället för brännande solstrålar. Mot eftermiddagens slut fick det dock skydda mot båda och – samtidigt! En rätt märklig upplevelse faktiskt.

Read Full Post »

IMG_3828

Utlovat djup på kanalerna här i Frankrike har hittills varit 1,80 m. Detta stämmer säkert för det mesta – mitt i kanalen. Så fort man vill ta sig in till kanten för att parkera båten över natten blir det problem. I nio fall av tio tar det stopp cirka en meter från kanalbanken. Då gäller det att hoppa långt eller ha en bra landgång. Förtöjningen behöver nödvändigtvis inte vara något problem. Det är bara till att köra in kölen i sandbotten så står man stadigt hela natten. Någon trafik mellan 19.00 och 09.00 förekommer inte så svallvågor från förbipasserande behöver man inte oroa sig för. Ibland har man dock tur och kan ta sig ända in till fasta land även om man sticker 1,50 som Delphin gör. I förrgår var ett sådant tillfälle. Att det sedan bara var cirka metern från en tämligen vältrafikerad väg är inget att orda om. Lite märkligt dock att sova när man blev omkörd av den ena bilen efter den andra hela natten. Speciellt när en lastbil dundrade förbi. Då skakade hela vår kära Ballad som om vi monterat vibratorer i förpiken….

Ps. Stormarknaden här vid hamnen i Chalon Sur Saone där vi nu ligger tryggt och skönt är så stor att chefskassörskan åker in-lines bland kunderna på väg mellan kontoret och kassorna…

Ps 2 Rekommenderar inget som sticker mer än 1,50 att ge sig ut på den här vägen – vad de franska myndigheterna än utlovar…

Read Full Post »

Nya bilder – Juli

Nya bilder på plats nu – denna gång för Juli!

Read Full Post »

Older Posts »